Att löda fast grenarna runt stålringen var till att börja med relativt okomplicerat. Men ju fler grenar som sattes på plats desto klumpigare blev konstruktionen att hantera. Och resultatet blev groteskt men nu sitter grenarna där de ska i alla fall. Skönhetsfelen får jag jobba på i morgon.
Det hände bara vid två tillfällen att en redan fastlödd gren lossnar när en annan skulle lödas på. Däremot släppte lödfogen i stålring. Risken att så skulle ske hade jag redan förutsett och valde därför att löda fast den första grenen så nära fogen som möjligt så att det inte skulle bli så komplicerat att foga samman ringen igen om den skulle släppa. Resterande grenar var sen bara att löda på allteftersom. Dock fick inte alla elva plats runt ringen så jag tog de bästa delarna av de två sämsta grenarna och sammanfogade dem till en så att det totala antalet slutade på tio.
Jag inte haft klart för mig exakt hur pärlorna ska fästas vid grenarna annat än via kedjor. Men i samband med att jag formgav grenarna gjorde jag små öglor i järntråden och tänkte att jag nog kunde fästa kedjorna i dessa. Om inte skulle de bara se ut som en del av formgivningen. Nu blev det i alla fall som jag tänkt. Men däremot fick jag inte tag på några begagnade smyckekedjor på second hand som såg ut så som jag ville ha dem. Istället hittade jag en kedja med ganska grova länkar på Järna som kändes som ett passande alternativ. Glaspärlorna trädde jag på en tunn metalltråd som jag sen fäste vid kedjorna som i sin tur fästes mellan grenarnas öglor med hjälp av egenkonstruerade metallringar. Förhoppningsvis talar bilden ett tydligare språk än jag.
Ärjningen av kopparlöven blev ett lite mer kontroversiellt experiment än jag räknat med då två av mina hjälpsamma kurskamrater visade sig oväntat villiga att donera kroppsvätskor i vetenskapens namn. Utan att utveckla det vidare kan jag bara konstatera att det inte var någon pålitlig ärjningsmetod. Inte heller en högre koncentration av hjorthornssalt, salpeter, citronsyra och vatten gav något resultat. Däremot fingerade salmiak, ammoniak och vatten alldeles utmärkt. Och fort gick det. Resultatet blev en ganska intensiv grönblå färg. Jag ska gå över löven med penseln en gång till i morgon för att få ett mer täckande resultat.
Sen återstår endast det elektriska. Också det en morgondagens syssla.
Det hände bara vid två tillfällen att en redan fastlödd gren lossnar när en annan skulle lödas på. Däremot släppte lödfogen i stålring. Risken att så skulle ske hade jag redan förutsett och valde därför att löda fast den första grenen så nära fogen som möjligt så att det inte skulle bli så komplicerat att foga samman ringen igen om den skulle släppa. Resterande grenar var sen bara att löda på allteftersom. Dock fick inte alla elva plats runt ringen så jag tog de bästa delarna av de två sämsta grenarna och sammanfogade dem till en så att det totala antalet slutade på tio.
Jag inte haft klart för mig exakt hur pärlorna ska fästas vid grenarna annat än via kedjor. Men i samband med att jag formgav grenarna gjorde jag små öglor i järntråden och tänkte att jag nog kunde fästa kedjorna i dessa. Om inte skulle de bara se ut som en del av formgivningen. Nu blev det i alla fall som jag tänkt. Men däremot fick jag inte tag på några begagnade smyckekedjor på second hand som såg ut så som jag ville ha dem. Istället hittade jag en kedja med ganska grova länkar på Järna som kändes som ett passande alternativ. Glaspärlorna trädde jag på en tunn metalltråd som jag sen fäste vid kedjorna som i sin tur fästes mellan grenarnas öglor med hjälp av egenkonstruerade metallringar. Förhoppningsvis talar bilden ett tydligare språk än jag.
Ärjningen av kopparlöven blev ett lite mer kontroversiellt experiment än jag räknat med då två av mina hjälpsamma kurskamrater visade sig oväntat villiga att donera kroppsvätskor i vetenskapens namn. Utan att utveckla det vidare kan jag bara konstatera att det inte var någon pålitlig ärjningsmetod. Inte heller en högre koncentration av hjorthornssalt, salpeter, citronsyra och vatten gav något resultat. Däremot fingerade salmiak, ammoniak och vatten alldeles utmärkt. Och fort gick det. Resultatet blev en ganska intensiv grönblå färg. Jag ska gå över löven med penseln en gång till i morgon för att få ett mer täckande resultat.
Sen återstår endast det elektriska. Också det en morgondagens syssla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar