När man arbetat så intensivt med något är det svårt att få distans till resultatet och svårt att uttrycka vad man verkligen känner inför det. Så är det åtminstone för mig. När jag idag, efter vissa tveksamheter inför de elektriska kopplingarna, slutligen stod inför den färdiga, ljusbringande glaskronan kände jag mest tacksamhet inför att jag valt ett projekt som jag utan att bli ihjälstessad lyckats ro iland. Jag försökte och försöker fortfarande begrunda glaskronan som någon annans skapelse. Men det är givetvis helt omöjligt att ställa sig utanför det man själv ligger bakom. Och med facit i hand kan jag bara inte låta bli att förundras över hur mycket tid och arbete det faktiskt ligger bakom något som ger ett så lustfyllt, lekfullt och spontant uttryck. Jag hade en vision av vad jag ville göra och i vilka material jag ville arbeta och resultatet är tillfredsställande, både vad det gäller process och färdig produkt. Sen händer det alltid saker längst vägen som man inte räknat med. Vissa av dem tycker man om andra inte men jag är nöjd över resultatet i sin helhet. En av de mest positiva överraskningsmomenten är skuggspelet som den tända kronan ger upphov till. Och ju starkare och klarare belysning desto tydligare skuggspel. Men glaskronan i sig förlorar på detsamma då en den synligt placerade glödlampan bländar betraktaren om skenet blir alltför skarpt. Jag har därför prövat några olika typer av glödlampor och wattstyrkor för att finna ut vilken som gör kronan mest rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar