I förmiddags tog jag på allvar tag i kopparplåten som i tillklippt form ska gestalta löven i grenverket. Och jag klippte faktiskt ut löven trots att jag i tidigare inlägg hyllat kontursågen för just detta ändamål. Sen drev jag de utklippta bitarna från bägge sidor i syfte att få fram en struktur som schematiskt påminner om löv. Jag använde putsmakinen för att bli av med de vassa kanterna men lät de små ”naggiga” märkena efter metallsaxen bero. Eftersom kronan i sig kommer att ha ett ganska grovt uttryck med sina rostiga grenar, ärjade löv och sotiga pärlor anser jag att dessa märken varken gör till eller från. Och när jag sen under den sena eftermiddagens stress ”hetslödde” fast löven på grenarna fick jag det beslutet än mer bekräftat.
Jag är hemskt förtjust i den missfärgning som uppstår på koppar efter att den hettats upp under lödningen och sen snabbt avkylts i kallt vatten. Och hade det inte varit för att jag är minst lika nyfiken på hur man får koppar att ärja hade jag gärna låtit löven förbli i sitt nuvarande missfärgade skick. Jag prövade idag att blanda hjorthornssalt, citronsyra och salpeter med vatten för att få fram en ärjning på en provbit koppar men det hände absolut ingenting. Det enda jag mätta var mängden vatten (1 dl), övriga ingredienser höftade jag bara och jag misstänker att jag höftade lite fel. Förmodligen skulle koncentrationen av syror ha varit betydligt högre för när jag sen bara blötte en bit koppar och strödde över citronsyra direkt på ytan uppträdde omedelbart en turkosblå färg. Dock är jag ute efter en mer grönaktig ärjning och har inför morgondagen ett nytt recept förberett som lär åstadkomma just detta; 1 del ammoniak, 1 del salmiak och 4 delar vatten.
Förutom att ärja koppar är planen för morgondagen dels att löda fast grenarna vid den 1 cm breda stålringen, som för övrigt tog mig en halv dag att få till, dels att ordna med kedjor som ska löpa mellan grenarna och bära upp glaspärlorna. Planen var från början att själv konstruera kedjorna men nu har jag istället bestämt mig för att använda relativt grova smyckekedjor som jag ska införskaffa på second hand under förmiddagen. Och jag vill gärna att de ska se lite olika ut. När det gäller lampans armatur inhandlade jag den redan i förra veckan och tillsammans med den mycket hjälpsamma om än något skeptiska affärsinnehavaren hitta jag en praktisk lösning på det som kommer att utgöra kronans bas. Och jag är mycket nöjd. Men jag är inte lika nöjd över den ovannämnda stålringen som tack och lov inte kommer att bli särskilt synlig i installationen. Att det kunde vara så besvärligt att borra tre hål i en 1 mm tjock, 22 cm lång och 1 cm bred stålplåt och sen sammanfoga den till en cirkelrund ring var jag helt oförberedd på. Det största problemet var dock att få stålringens hål att matcha hålen i den inköpta hållaren för armaturen. Lite luddigt kanske men jag har inga andra ord för det. Stålringen ska omsluta hållaren och sättas fast med hjälp av tre skruvar. När jag efter timmar av måttande och justeringar äntligen hade fått allt att stämma så gjorde jag några helt hopplösa försök att löda ihop ringen med ett lod som visade sig vara en ståltråd. Men innan det fatala misstaget gick upp för mig hade jag fördärvat ringens utseende ganska rejält. Lite pinsamt men jag överlever.
Jag är hemskt förtjust i den missfärgning som uppstår på koppar efter att den hettats upp under lödningen och sen snabbt avkylts i kallt vatten. Och hade det inte varit för att jag är minst lika nyfiken på hur man får koppar att ärja hade jag gärna låtit löven förbli i sitt nuvarande missfärgade skick. Jag prövade idag att blanda hjorthornssalt, citronsyra och salpeter med vatten för att få fram en ärjning på en provbit koppar men det hände absolut ingenting. Det enda jag mätta var mängden vatten (1 dl), övriga ingredienser höftade jag bara och jag misstänker att jag höftade lite fel. Förmodligen skulle koncentrationen av syror ha varit betydligt högre för när jag sen bara blötte en bit koppar och strödde över citronsyra direkt på ytan uppträdde omedelbart en turkosblå färg. Dock är jag ute efter en mer grönaktig ärjning och har inför morgondagen ett nytt recept förberett som lär åstadkomma just detta; 1 del ammoniak, 1 del salmiak och 4 delar vatten.
Förutom att ärja koppar är planen för morgondagen dels att löda fast grenarna vid den 1 cm breda stålringen, som för övrigt tog mig en halv dag att få till, dels att ordna med kedjor som ska löpa mellan grenarna och bära upp glaspärlorna. Planen var från början att själv konstruera kedjorna men nu har jag istället bestämt mig för att använda relativt grova smyckekedjor som jag ska införskaffa på second hand under förmiddagen. Och jag vill gärna att de ska se lite olika ut. När det gäller lampans armatur inhandlade jag den redan i förra veckan och tillsammans med den mycket hjälpsamma om än något skeptiska affärsinnehavaren hitta jag en praktisk lösning på det som kommer att utgöra kronans bas. Och jag är mycket nöjd. Men jag är inte lika nöjd över den ovannämnda stålringen som tack och lov inte kommer att bli särskilt synlig i installationen. Att det kunde vara så besvärligt att borra tre hål i en 1 mm tjock, 22 cm lång och 1 cm bred stålplåt och sen sammanfoga den till en cirkelrund ring var jag helt oförberedd på. Det största problemet var dock att få stålringens hål att matcha hålen i den inköpta hållaren för armaturen. Lite luddigt kanske men jag har inga andra ord för det. Stålringen ska omsluta hållaren och sättas fast med hjälp av tre skruvar. När jag efter timmar av måttande och justeringar äntligen hade fått allt att stämma så gjorde jag några helt hopplösa försök att löda ihop ringen med ett lod som visade sig vara en ståltråd. Men innan det fatala misstaget gick upp för mig hade jag fördärvat ringens utseende ganska rejält. Lite pinsamt men jag överlever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar