Beslutsångest. Sockor eller sjal, sockor eller sjal, sockor eller sjal…. Efter två dygns vånda landade jag äntligen i en mjuk naturfärgad ullsjal. Och insåg genast till min förskräckelse att det bara var det första beslutet av många jag skulle bli tvungen att ta. Val av mönster, val av garn, val av färger, val av stickor… (För att inte nämna alla val man måste göra i träkursen. Huga!)
Jag har stickat en hel del aviga och räta genom åren men på grund av min hälångest har det aldrig blivit några sockor. Jag har kompenserat det med en uppsjö av lovikkavantar. Alla som inte har stickat lovikkavantar blir alltid superimponerade, de som kan vet hur enkelt de låter sig göras och hur snabbt det går. Och blir inte lika imponerade…
Trots det föll mitt val inför stickuppgiften inte på sockorna. Men med så många stickkunniga kurskamrater räknar jag kallt med att min ångest inför hälar inom kort är historia. Istället ledde två dagars dreglande efter Petras sjal i kombination med en stark vilja att lära mig klurig mönsterstickning till sjalen.
Och lyckliga jag hade en fantastisk första VFU-dag som inte gav mycket utrymme för ältade av garner, färger och stickor. Hög på doftminnen av skolbespisning och brännpenna landade jag vid lunchtid i Carinas garnbutik på Karl Johansgatan. Och alla val kändes plötsligt inte lika krystade.
Stickbeskrivningen föreslår alpacka-ull med silke men garnaffären hade inte ”mina” färger. En kort stund kände jag för att utmana min egen ganska jordnära färgskala men insåg att det vore som att byta identitet och det valet är jag inte är mogen för. Så istället blev det gammal hederlig fårull. I fem nyanser av brunt…
Jag har stickat en hel del aviga och räta genom åren men på grund av min hälångest har det aldrig blivit några sockor. Jag har kompenserat det med en uppsjö av lovikkavantar. Alla som inte har stickat lovikkavantar blir alltid superimponerade, de som kan vet hur enkelt de låter sig göras och hur snabbt det går. Och blir inte lika imponerade…
Trots det föll mitt val inför stickuppgiften inte på sockorna. Men med så många stickkunniga kurskamrater räknar jag kallt med att min ångest inför hälar inom kort är historia. Istället ledde två dagars dreglande efter Petras sjal i kombination med en stark vilja att lära mig klurig mönsterstickning till sjalen.
Och lyckliga jag hade en fantastisk första VFU-dag som inte gav mycket utrymme för ältade av garner, färger och stickor. Hög på doftminnen av skolbespisning och brännpenna landade jag vid lunchtid i Carinas garnbutik på Karl Johansgatan. Och alla val kändes plötsligt inte lika krystade.
Stickbeskrivningen föreslår alpacka-ull med silke men garnaffären hade inte ”mina” färger. En kort stund kände jag för att utmana min egen ganska jordnära färgskala men insåg att det vore som att byta identitet och det valet är jag inte är mogen för. Så istället blev det gammal hederlig fårull. I fem nyanser av brunt…
Man ska inte utmana för många delar av ens personlighet på en och samma dag. Din sjal ser ut att bli jättefin!
SvaraRadera