Jag har under perioden som gått sedan projektets start valt att lägga mest tid på träprojektet som löpt parallellt med arbetsuppgiften i garn av den anledningen att jag är betydligt svagare i det förstnämnda materialet. Och fram till igår var jag övertygad om att sjalen skulle bli färdig i tid men inte skåpet. Idag, dagen för inlämning, står jag likt förbannat där med ett färdigt skåp och en ofärdig sjal. Det är dock bara avslutningen som saknas och jag hoppas hinna färdigt under dagen. I annat fall får jag lämna in sjalen utan avslut och göra den färdig efter det att Petra har synat mina aviga och räta. Efter att ha samtalat med några kursare som följt samma mönsterbeskrivning och kikat på deras sjalar känner jag mig åtminstone säker på hur avslutet ska stickas.
Sjalen har helt klart inneburit en nytändning för mitt intresse att sticka. Att enbart hänge sig åt slätstickning som jag tidigare gjort blir ganska monotont och glädjelöst i längden. I fortsättningen behöver jag inte sålla bort 98 procent av alla stickbeskrivningar, vilket gick upp för mig när jag surfade omkring på Ravelry för att hitta ett lämpligt mönster till mina nyinhandlade garner. Det är jag mycket belåten över. Om mönstret är på engelska eller svenska spelar inte någon roll. Det gjorde det förvisso inte innan heller eftersom jag inte förstod de svenska beskrivningarna ett dugg bättre än de engelska. Rena grekiskan alltihop.
I sin helhet är jag väldigt nöjd över resultatet med sjalen. Jag är nöjd över att min vilja att lära mig mönsterstickning var starkare än min ångest inför komplicerade mönster. Nöjd över mitt mönster- och färgval och över att jag var fritänkande nog att välja ett annat garn än det som mönsterbeskrivningen föreslog. Dessutom har jag under projektets gång lärt mig plocka upp tappade maskor och principen att förvandla räta till aviga och aviga till räta efter det att maskorna redan stickats.
Det enda som retat mig längst vägen är att sammanfogningarna inte ser så snygga ut på avigsidan men det går att försonas med så länge det ser helt ok ut på rätan. Det är trots allt omöjligt att åstadkomma osynliga sammanfogningar när man byter färg på garnet efter varje stickad modul. Personligen tycker jag att övergång mellan modulerna blir mer stilfull när jag plockar upp nya maskor enbart genom den bakre maskbågen.
Vad jag ångrar är att jag inte provade flätstickning i samband med att vi stickade provlappar och att jag fortfarande står lika handfallen inför hälen på en socka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar